medborgarratt

Läser i Sydsvenskans nätupplaga om medelklassparet som följer maktens uppmaningar och nyttjar kollektivtrafiken till att resa med. Utanför stationen möts de av ett så kallat ungdomsgäng som bara för nöjet att terorisera vanliga hederliga Svenssontyper jagar dem, med packning och allt, tills de har en chans att ta sin tillflykt till en resturang. Enligt resturangpersonalen förefaller detta vara en vardaglig händelse.
Mannen i det utsatta paret konstaterar att han inte skulle ha något att sätta emot om angriparna hunnit ifatt dem.
Med den här typen av händelser och en ordningsmakt som uppenbart vare sig kan eller vill skydda de utsatta så framstår det som tydligt att polisens våldsmonopol inte längre fyller den funktion det i ett demokratiskt samhälle skall fylla. I den situationen tvingas man fråga sig, om våldsmonopolet inte hindrar kriminella att beväpna sig och ta till våld, så är det uppenbart inte de kriminella som makthavarna är rädda för, vad är då våra makthavare så rädda för så att de ytterligare kringskär den hederlige medborgarens rätt att äga vapen för varje år som går?