medborgarratt

http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/28/bev-pnade-civila-hade-kunnat-stoppa-breivik-tidigare

Skrev ihop enligt länken ovan idag och fick snabbt publicerat.

Klart man ska ha kontroll på vapeninnehav, till en gräns. Vi kan börja med att höja straffet för olaga vapeninnehav och dela upp det på fyra delar.
Olaga vapeninnehav för en i övrigt laglydig svensson: böter, 10 000 kronor eller fängelse i två veckor, Svensson själv väljer vilket samt vapeninnehavsförbud i två år.
Olaga vapeninnehav ostraffad, men kopplat till förberedelse för brott: två års fängelse + straffvärdet för förberedelse till brott, vapeninnehavsförbud i fem år efter avtjänat straff.
Olaga vapeninnehav tidigare straffad: fem år + tio års vapeninnehavsförbud efter avtjänat straff.
Olaga vapeninnehav, tidigare straffad och förberedelse till brott alternativt använt vapnet till brott: Maxstraff för det brott som begåtts + fem år för vapeninnehavet. Livstids förbud för vapeninnehav.

Vidare skall det vara enklare förfarande för vapeninnehav, mildare kontroll på vapen som inte är kriminellt attraktiva, men alltjämt registrering av vapen som är kriminellt attraktiva. Jag har skrivit om detta på annan plats, men vi tar det igen.

Inför vapenkörkort i fyra klasser.
Klass 1: Innehav av gevär utom automatiska sådana. Denna vapenkortsklass fås genom att ta jägarexamen och söka kortet hos polisen (vilken skall bevilja detta om inte hinder föreligger, hinder skall vara samma som idag hindrar vapenlicens), eller genom en tvådagarskurs hos polisen och söka kortet. Med Vapenkort klass 1 får man om man har godkänt vapenskåp till alla dessa inneha obegränsat antal gevär och hagelgevär. Dessa är inte registreringspliktiga annat än avseende Brytvapen då dessa är lätta att såga av och göra kriminellt attraktiva.
klass 2: Medger innehav av enhandsvapen utom automatiska sådana, fås genom en tvådagarskurs hos polisen eller automatiskt om man när lagen införs innehar pistollicens och medger obegränsat innehav av pistoler och revolvrar om man har godkänt vapenskåp att förvara dem i. Då enhandsvapen är kriminellt attraktiva skall dessa registreras. Denna registrering görs hos vapenhandlare eller på polisstation och kostar en engångssumma på 100 kronor vid varje ägarbyte.
klass 3: Medger innehav av skjutvapen utom automatiska sådana på allmän plats för annat än transport och jakt och även innehav av laddat skjutvapen på allmän plats. Fås genom en tvådagarskurs hos polisen.
klass 4: Medger innehav av automatvapen. Fås genom en tvådagarskurs hos polisen. Automatvapen skall registreras enligt samma förfarande som för pistoler och om mer än två automatvapen innehas måste vapenförvaringen vara säkrare än vanligt vapenskåp, exempelvis 150 KG vapenskåp bultat i vägg och golv samt larmat med direktlina till polisen.

Ny lagstiftning införs, vapenfylleri, om man bär vapen utanför den egna bostaden med 0,2 promille alkohol eller mer i blodet döms för ringa vapenfylleri till böter eller fängelse och vapnen beslagtas i ett halvår. För andra resan ringa vapenfylleri inom fem år, eller för grovt vapenfylleri (0,5promille på allmän plats eller 1 promille i hemmet) döms till fängelse (1-6 månader) och vapenförbud i två år.

Jag tycker inte om att utnyttja tragedier för mina politiska ändamål, men jag måste ställa frågan.
Vad hade hänt om någon på ön öppnat moteld?
Det tog en timme från första larm ifrån ön tills polisen nådde ön. När polisen nådde fram hade gärningsmannen skjutit slut på sin ammunition.
Det var över 500 personer på ön. Tänk om tio av dem haft pistoler i sina väskor eller i kläderna och en eller två hade haft en jaktbössa eller EBR i bilen, tänk sedan om en eller två av dessa hade fått fram sina vapen och ur en någorlunda rimlig eldställning öppnat eld mot förövaren. Hur hade scenariot slutat då? Hade gärningsmannen ostört kunnat fortsätta sin slakt? Eller hade han tvingats söka skydd och försöka nedkämpa den väpnade försvararen innan han fortsatte slakten? Långt ifrån alla liv hade kunnat räddas, men jag kan inte låta bli att undra om inte några lagligt vapenbärande civila på ön hade kunnat medföra dödstal under trettio istället för uppemot nittio.

Det finns en rättsprincip som tillämpas när man frågar sig om en gärning är klandervärd. Man frågar sig, vad skulle den gode familjefaderm, Bonus Pater Familias, göra i den här situationen.
Som jag ser det så kan och bör denna princip tillämpas i såväl det egna dagliga livet som i politiken.
När du står med möjligheten att stjäla 5000 kronor, ingen risk att bli upptäckt, ingen risk att åka dit, då frågar du dig, vad skulle den gode familjefadern göra i den här situationen.
När du ska in i plenisalen för votering om att avskaffa förmågan att försvara Sverige, då ska du fråga dig, vad skulle den gode familjefadern rösta på i den här situationen?
Många bär ett armband med WWJD eller har en dekal med samma text på sin bil. WWJD ska utläsas What Would Jesus Do? Jesus är en jättebra förebild för en utomparlamentarisk världsförbättrare utan ansvar för andra än sig själv. Som politiker i Riksdag eller kommun har du dock ett uppdrag att förvalta det vi och våra förfäder skapat och som våra barn en gång ska ärva. Då är det bättre att fråga sig, vad skulle den gode familjefadern göra, hur förvaltar jag bäst detta arv ifrån de gamla, detta lån från våra barn? Hur förvaltar jag arvet så att avkastningen kan komma dagens och morgondagens folk till del utan att förslösa kapitalet.
När du stiftar lagar så bör du fråga dig hur du skall åstadkomma en bra kompromiss mellan frihet, ansvar och att skydda individen såväl som andra från skada. Den gode familjefadern vet att mognad bara kommer med ansvar och frihet och inte minst att ansvar som inte kopplas till relevanta befogenheter inte bara är meningslöst, det är skadligt.
När den gode familjefadern är med och stiftar lagar vet han att enda sättet att få ett ansvarsfullt folk är att ge dem frihet.

1967 infördes högertrafik här i landet. Samtidigt införde man generell hastighetsbegränsning på landsväg i Sverige. Då sade man att detta var "tills vi är vana vid högertrafik". Några år senare permanentade man i tysthet denna förändring.
Jag vågar påstå att de flesta av oss vid det här laget är rätt vana vid högertrafik.
Högertrafikomläggningen representerar två demokratiska nederlag här i landet. För det första så pissade man på folkets vilja från folkomröstningen om en eventuell högertrafikomläggning som skedde en tid tidigare och där en stor majoritet röstade för att behålla vänstertrafiken.
För det andra så sade man högt och tydligt att "statsmakten har inte förtroende för undersåtarnas omdöme". Att införa generell hastighetsbegränsning var just det, att säga att "vi har inte förtroende för ert omdöme att själva anpassa hastigheten efter omständigheterna".
Enligt min åsikt är det dags att ge medborgarna tillbaks lite av det förtroende som togs ifrån dem 1967, det är dags att återinföra fri fart.
Vi kanske inte ska ha fri fart på alla landsvägar hela tiden, men vi kan definitivt ha fri fart på en del vägar en del av tiden.
1967 var det rimligt att ta bort fri fart, då man inte på ett rimligt sätt kunde sätta variabla fartgränser så satte man fartgränser som aldrig var för höga.
Idag har tekniken gått framåt. Man nyttjar den övervakningsteknik som gjort enorma språng de senaste decennierna till att övervaka trafiken på våra vägar. på E6 på västkusten har man variabla fartgränser vilka ändras utifrån trafiksituation, sikt och väderlek, upp till 120 km/h.
I mina ögon är det dags att vi nyttjar denna teknik till att ge tillbaks medborgarna det förtroende som togs ifrån dem 1967. Med dagens trafik och väderövervakning och elektroniska hastighetsskyltar vore det en smal sak att reglera fartgränserna på E4 mellan Björklinge och södra infarten till Gävle så att de beroende på omständigheterna kan visa från "fordonstrafik förbjuden", via 30, 50, 70, 90, 120 till "hastighetsbegränsning upphör". Även om hastighetsbegränsning upphör bara skulle visas några korta timmar några korta sommarnätter varje år så vore det en viktig symbol för att man inte vill begränsa medborgarens frihet mer än absolut nödvändigt.

Varför kämpar jag för den gode familjefaderns rätt att äga och bära vapen?
Varför har jag valt den här kampen och varför har jag valt den just nu?

Det är många som frågar mig varför jag har valt att kämpa för den hederlige medborgarens rätt att äga och bär vapen, såväl rent allmänt som varför jag valt den kampen just nu.

Jag har funderat en del på den frågeställningen och tror att jag börjat förstå varför nu.
I ett fritt, fredligt och jämlikt samhälle med en legitim ledning som agerar med folkets sanna väl för ögonen finns inget behov av att beväpna sig och de flesta kommer inte att känna någon önskan att beväpna sig annat än för jakt och/eller nöjesskytte.
Problemet är när ett samhälle inte längre är fritt, fredligt och jämlikt, det är då somliga upplever behovet av att beväpna sig, men då är det inte sällan för sent. Vilket man kunde se i Turkiet i början på förra seklet, i Ryssland när det blev Sovjet, i Tyskland inför kriget, i kambodja, i Kina och på många andra håll.
Något som är gemensamt för många av dessa platser och även andra där medborgarnas frihet och rättigheter reducerats är att bland det första som inskränkts är rätten att äga och bära vapen.
I Sverige har rätten att äga och bära vapen inskränkts löpande under lång tid, exemeplvis började man för ett tiotal år sedan tidsbegränsa vapenlicenser för pistol till fem år och kräva förnyelse av licenserna genom nytt intyg om skjutresultat och klubbaktivitet. Man har infört vad man kallar vapengarderob som innebär att man bara får äga ett visst antal jaktvapen, man har infört krav på vapenskåp för all vapenförvaring, vilket förvisso gör vapenförvaringen säkrare, men också den ekonomiska tröskeln för vapeninnehav högre. En jakt och lerduveskytteduglig hagelbössa kan köpas så billigt som för 500 kronor. Till det kommer så licensen där den första licensen kostar 600 kronor att söka, då kostar femhundrakronorsbössan 1100 kronor, men det är också överkomligt och i början på nittiotalet slutade kostnaderna där. Då fick man förvara en hagelbössa gömd och delad i bostaden. Idag tillkommer kostnaden för ett vapenskåp, mitt vapenskåp kostade 5000 kronor. Det innebär att tröskeln för vapeninnehav är avsevärt högre än tidigare. Var och en är alla dessa inskränkningar ganska små, men sammantaget blir det en hel del.
Alla dessa inskränkningar vore inte en särskilt big deal i ett fritt, fredligt och jämställt samhälle, många av dem var jag inte ens medveten om innan jag tog jägarexamen för ett par år sedan. De flesta svenskar är inte medvetna om dem idag heller. Detta till en icke obetydlig del på grund av att dags och kvällstidningarna inte rapporterar om dem.
Problemet är att vårt samhälle börjat röra sig i en mindre frihetlig riktning även på andra plan.
Man kan ju tycka att det vore självklart att man ska kunna resa var man vill i landet utan att någon kartlägger det. Men det är inte så självklart längre. Vägtullarna kring Stockholm förutsätter en teknik som innebär att man registrerar varje registreringspliktigt fordon som passerar in och ut ur staden. Vad säger att kamerorna är avstängda bara för att det inte är avgiftsbelagt att passera dem?
Samma typ av vägtullar är på gång även kring Göteborg och det är bara en tidsfråga innan de dyker upp kring övriga större städer i landet. Jag påstår inte att de används till att registrera undersåtarnas rörelser, men det räcker faktiskt med att de kan användas till det.
Vi har fartkameror längs med väldigt många av våra vägar. Polisen vill använda dem till att registrera alla bilar som passerar för att kunna bötfälla för oförsäkrade bilar, avställda bilar och för förare som kör med indraget körkort. Detta vittnar om den enorma kraft och kapacitet som finns i systemet. Det kan registrera alla bilars rörelser och även fotografera de som åker i dem. Det innebär att den som inte vill få sina rörelser kartlagda förnekas möjligheten att röra sig längs en väldigt stor del av våra landsvägar och förnekas möjligheten att köra bil in i och ut ur våra största städer.
För att vidare komplicera bilden så finns det många kameror längs våra vägar som inte används till att bötfälla bilister utan bara till att få en bild av trafiksituationen, problemet är att även dessa med säkerhet kan utrustas med programvara för att läsa registreringsskyltar och då har vi en hel massa framförallt korsningar i storstäderna som även de blir off limits. Det här är bara möjligheter än så länge, infrastruktur som ligger redo för den dagen vi får en regim som vill kartlägga dissidenters rörelsemönster.
EU-direktiv kräver att Sverige registrerar och sparar uppgifter om teleftrafik, E-post  med mera. Teleoperatörerna sparar redan info om var och när en telefon varit i kontakt med en mast, den informationen har använts i flera brottsutredningar. Detta innebär ett hot mot vår rätt och vår möjlighet att kontakta våra vänner och bekanta utan att kartläggas. Idag missbrukas det nog inte, men infrastrukturen finns där när någon makthavare vill missbruka den. Vill jag resa med kollektivtrafiken så kan jag inte göra det heller anonymt. SJ deklarerade för ett tag sedan att alla biljetter skulle kopplas till ett namn för att man inte ska kunna idka svarta börs handel med billiga förköpsbiljetter. Det innebär också att jag inte kan resa anonymt med SJ.
lokal och länsbussarna har slutat ta kontanter, det innebär att jag i princip hänvisas till så kallade värdekort där man förbetalar. Om jag förbetalar kontant hela tiden så kan jag resa anonymt, men då har jag ändå ett dokument med mig som kan kopplas till alla resor jag gjort med det kortet. förbetalar jag någon gång med kort så är dokumentet kopplat till mig och mitt resande kan kartläggas utan att man behöver tillgång till kortet. Jag kan också betala med SMS-biljett, varvid tidpunkt och plats för resan kartläggs. De enda kvarvarande någorlunda anonyma ressätten blir alltså cykel eller till fots.
Flygresor ska vi bara inte tala om.


Thomas Jefferson sade en gång att:

"Whenever the people are well-informed, they can be trusted with their own government."

Detta kräver en fri och engagerad mediakår som publicerar "everything that is fit to print".

Problemet kring detta uppstår när media tillämpar självcensur av en eller annan anledning. När en tidning bestämmer sig för att inte berätta att Ryssland liksom sovjet en gång gjorde så gott som dagligen testar vår beredskap genom att kränka vårt luftrum eller flyga mot vårt luftrum på ett sätt som avser att provocera så är det inte ett stort problem. När ingen tidning, radiokanal, tv-kanal eller annan mediakanal med större genomslag berättar det däremot, då blir det problematiskt, då är inte folket längre välinformerat. När samma mediabolag väljer att inte berätta om den ryska storövning med bland annat landstigningsövningar som genomfördes strax innan regeringen beslöt godkänna bygget av nordstream så innebär det att folket inte är välinformerat, folket vet inte att det i praktiken var ryska militära påtryckningar som gjorde att vår regim godkände Nordstream.

Vi vet alltså att media inte rapporterar om skärpningar i vapenlagen och ej heller om säkerhetsläget i vårt närområde, ett säkerhetsläge som faktiskt är sämre än vad man när man började slakta försvaret sade skulle utlösa ett återtagande av full svensk försvarsförmåga. Vad mer undanhåller media oss? Jag vet inte, men jag vet att media inte är pålitligt.

Vi har alltså en situation där det fria resandet är en illusion, där Media självcensurerar systematiskt och samordnat vilket innebär att folket inte som helhet är välinformerat och alltså inte har korrekt beslutsunderlag inför allmänna val och andra ställningstaganden och där alla snabba kommunikationssätt registreras, de enda två sätten att kommunicera oregistrerat är alltså att mötas på en plats dit man kan ta sig utan att registreras av kameor och att göra det med telefonerna avstängda eller hellre lämnade hemma, eller med brev via posten.

 

Buren är på plats runt det Svenska folket (och runt de flesta andra folk i världen), hela infrastrukturen för en fruktansvärd polisstat är på plats, vi har en nyckelfärdig totalitär förtrykarstat. Allt som behövs nu är att någon stänger burens lucka, att en ny hitler gör en kupp eller att en välmenande storasyster drar slutsatsen att vi inte kan anförtros att styra våra egna liv då vi bara kommer att skada oss själva eller varandra.

Våra makthavare har i vad som förmodligen är den allra största välmening skapat en situation där alla redskap en dikatator kan drömma om är på plats. Det är alltså för sent att kämpa mot alla dessa kringskärningar av friheten, de är redan på plats och väntar bara på att någon ska trycka på knappen för att aktivera dem. Det innebär att det som är kvar att kämpa för är möjligheten för folket att kasta av sig oket om/när någon trycker på knappen. Till det krävs vapen. Därav så kämpar jag för medborgarens rätt att äga och bära vapen, helst oregistrerat.

Vi lever inte i en polisstat idag, men all infrastruktur som den behöver finns på plats. Det innebär att vi måste införa den infrastruktur som behövs för att kämpa emot polisstaten så att den är lika nyckelfärdig. Inte för att den behövs idag, men för att den kan behövas imorgon. Det är alltså frågan om en försäkring som behövs.

Det måste finnas en balans mellan kontroll och frihet, mellan makt och transparens. Idag är den balansen väldigt skev. Den ena vågskålen är välfylld, den andra vågskålen är allt tommare. Något måste placeras i den allt tommare vågskålen för att återskapa balansen.  Vad kan vi lägga där? I centralmaktens vågskål ligger miljoner på miljoner sandkorn vilka tillsammans har en enorm massa. vi har ingen spade att skotta med. Vi har våra bara händer och sanden rinner bara mellan fingrarna på oss. Vad kan vi då lägga i folkets och frihetens vågskål som väger upp miljoner på miljoner sandkorn, miljoner på miljoner små inskränkningar?

Det enda jag kan komma på som väger tungt nog är våldsmakt, våldsmakt i form av vapen.

Jag kämpar alltjämt mot alla de små och stora inskränkningarna i medborgarnas makt och frihet att själva forma sin tillvaro, men jag upplever att det gått så långt att det nu är hög tid att kämpa för att återge medborgarna våldsmakten för att kompensera för den oerhörda skevhet som idag råder i balansen mellan makthavare och medborgare.
Så många åtgärder de senaste decennierna visar på att makthavarna inte har förtroende för medborgarna. att återge medborgarna den självklara rätten att äga och bära vapen oregistrerat och olicensierat vore att visa förtroende för medborgarna, att visa att man inte är ute efter att skapa en polisstat. Att visa att man inte anser att man beter sig på ett sådant sätt att man behöver vara rädd för medborgarna. Det är alltså dags för makthavarna att visa på lite goda intentioner.