medborgarratt

Jag tänkte komma med ett litet förslag för att komma tillrätta med parkeringsproblematik, trafikolyckor, trängsel på våra vägar, växthusgasutsläpp, peak oil och dålig folkhälsa.
Behovspröva innehav av motorfordon.
Idag kan vem som helst köpa en bil, motorcykel, moped, lastbil, buss, grävmaskin eller vad hon vill, helt utan inskränkningar. Har hon sedan rätt förarbevis får hon använda denna maskin helt efter eget huvud så länge hon följer ett minimum av lagar. Detta är givetvis inte bra. Det innebär ett resursslöseri då dessa maskiner tar stor plats, kräver stora insatser i råvaror för sin tillverkning och kräver stora insatser i underhåll och uppställningsplatser, detta redan innan de används en enda gång. När de används bidrar de till miljöförstöring, vägslitage ökade risker för olyckor på våra vägar, sämre fysisk form hos de som använder dem, etc, m.m.
Det är givetvis absurt att mannen eller kvinnan på gatan skall anförtros med ett fritt val att som hon vill äga och nyttja dessa oerhört kraftfulla redskap.
Därför bör man behovspröva innehav av motorfordon.

Då uppkommer frågan, vad är behov?
Är resor till sommarstugan behov? Givetvis inte, man kan åka buss till närmaste hållplats och sedan gå, cykla eller åka taxi. Ligger sommarstugan väldigt avlägset till kan man söka tillstånd att hyra en bil för kortaste resväg dit och kortaste resväg därifrån.
Är resor till Fjällen ett behov? Givetvis inte, det går tåg och/eller buss till de allra flesta skidorter, sedan kan kan gå eller åka taxi till hotellet eller den hyrda stugan.
Är resor för att besöka släktingar på annan ort ett behov? Givetvis inte, det går bussar och tåg.
Men resor till arbetet då? Är de behov? Det kan de vara, beroende på vad du arbetar med, vad din partner arbetar med och var ni bor. Är du till exempel gift med en bonde så kan ni inte på ett rimligt vis flytta närmare din arbetsplats och då kan innehav av lämplig bil för resor till och från arbetet medges, i dagens läge sannolikt en Smart, en Twizy eller en Eco Up. I allmänhet skall tillstånd för motorfordonsinnehav för resor till och från arbetet dock ej ges då du istället kan flytta närmare arbetsplatsen, närmare kollektivtrafik eller byta arbete.
Men jag behöver en bil för att veckohandla! Det behöver du inte alls, du kan använda lastcykel, cykelkärra, åka taxi, eller beställa varorna för hemkörning med Butikens budbil eller springchas enligt deras leveransschema för din stadsdel, eller så kan du ta inköpen på bussen.
För familjer med en eller flera personer med funktionshinder kan, beroende på funktionshindrets art och familjens förutsättningar i övrigt, tillstånd att inneha bil medges, givetvis då med begränsningar för när och hur bilen får nyttjas.

Om du kan styrka legitimt behov av bil kan du få tidsbegränsat tillstånd för bilinnehav på tre år åt gången, under förutsättning att du kan visa att du har tillgång till parkering vid hemmet och vid den verksamhet som du har tillstånd att nyttja bilen för att ta dig till.

Tillstånd att inneha motorcykel skall givetvis endast ges i undantagsfall och då i allmänhet till företag såsom Budfirmor, parkeringsbevakningsbolag och liknande.

Tillstånd för innehav av bil, motorcykel eller motorbåt kan även medges för de som tävlar och kan antas ha möjlighet att tävla på SM-nivå i sin sport. Sådant tillstånd skall tidsbegränsas till fem år varpå det får sökas på nytt, tillståndet gäller endast för tävling, träning på avsedd bana samt transport kortaste väg till och från träning eller tävling. Tillstånd förutsätter rekommendation från godkänd förening verksam i sporten.

Tillstånd att inneha fordon kan även ges för samlarändamål. fordonet ifråga får då ej användas i trafik, det skall passa in i din angivna samlingsinrikting och du skall inneha en ändamålsenlig förvaringsplats för det där det inte riskerar att hamna i obehörigs händer. Tillstånd skall sökas för varje fordon du önskar köpa till din samling.

Ett fordon som innehas med tillstånd för ett ändamål får ej nyttjas till annat än tillståndsgivet ändamål.

Med dessa rimliga regler vilka innebär minimalt intrång i individens självstyre kan vi komma tillrätta med en mycket stor del av de problem som trafiken innebär

Jag skrev nedanstående i en tråd på Flashback. Åsikter?

Människan är född fri och bör så förbli. Det innebär att man bara skall begränsa hennes frihet där så är starkt motiverat.
Dagens vapenlagar i Sverige, övriga EU och stora delar av USA är i stor utsträckning långt striktare än vad som är starkt motiverat.
Lagen om minskande marginalnytta gör sig starkt påmind här och egentligen borde man titta på varje skärpning i lagen rörande hederligt folks vapeninnehav de senaste åttio åren och fråga sig "kan vi koppla en reducering av de vapenrelaterade dödstalen med minst tio procent till denna lag ensam?" och om man inte finner att man kan det så skall skärpningen ifråga upphävas.

Ring P1

Jag har inte lyssnat på inslaget, elller eventuell diskussion som följde, då jag inte tycker om att höra min egen röst i radio. Jag talade in meddelandet i lätt affekt efter all idioti i Ekot om att man borde skärpa lagarna i USA efter skjutningen, en skjutning som skedde under skylten "no guns allowed" där mördaren alltså var garanterad avväpnade offer. Och efter kritiken mot polisen som tog åttio minuter på sig att komma med vapen till utöya, när man med vettiga vapenlagar kunde haft tiotals unga vuxna som haft möjlighet att dra blankt och besvara elden omgående och därvid reducerat dödstalen betänkligt.

Med tanke på årsdagen av Utöya och skjutningen i Colorado häromdagen vill jag påminna om att dessa skjutningar allihop sker under samma premiss, en plats där gärningsmannen är garanterad avväpnade offer och en gärningsman som om h*n inte först skjutit sig själv omgående ger sig när väpnat motstånd anländer.
Vad är lärdomen av detta? Att vi ska göra det omöjligt för hederligt folk att äga och bära vapen? Eller att vi ska göra det omöjligt för de som vill skada andra att räkna med avväpnade offer?

Rent teoretiskt så skulle kanske en värld utan vapen och utan sprängämnen vara fridsammare än den vi har idag, men vi har sett många fall där en man med en kniv åstadkommit stor skada innan någon med tillgång till lika stor eller större våldspotential anlänt och stoppat honom, ska vi utplåna alla köksknivar också?


Människan är, har alltid varit och kommer alltid att vara farlig. Det enda sättet att bemöta detta är att ge de hederliga medborgana rätten att äga och bära vapen.

Nu kommer någon att invända att mördaren i colorado, mördaren på Virginia tech, mördaren på fort hood och mördaren på utöya alla var hederliga människor tills de började skjuta.
Det stämmer, men när de beslöt sig attt bli kriminella genom att börja mörda sina medmänniskor så var de de enda på plats som var beväpnade, för då struntade de i de lagar eller lokala regler som håller hederligt folk avväpnade.

När dessa tre slutade vara hederliga medborgare så fanns dock tiotals eller hundratals hederliga medborgare på plats, hederliga medborgare som med vettigare lagar kunnat besvara elden och få stopp på massakern innan den nått gärningsmannens avsedda mål, hederliga medborgare som nu istället dog som får i slaktfållan.

Jag som ligger bakom denna bloggen finns nu på twitter, @sprithitler
Jag tänker inte lova att jag blir flitig där, eller flitigare här, men jag ska försöka sköta bloggen bättre.

Med anledning av massmordet i Denver vill jag påminna om att alla de här dåden sker där gärningsmannen är garanterad avväpnade offer. I det här fallet på en biograf i en galleria där ägarna hade en "inga vapen välkomna" policy.
Följden av detta blev den förutsägbara. De som bär vapen i självförsvarssyfte är per definition laglydiga och regelrespekterande, alltså lyder de biograf/galleriaägarens önskemål och lämnar pistolen hemma eller i bilen.
De som begår dessa massskjutningar har bestämt sig för att strunta i de lagar som förbjuder mord, då betyder en gallerias förbud mot skjutvapen väldigt lite.

Som Oleg Volk påpekar så innebär utformningen av de flesta biografer en situation där en eller flera beväpnade biogafbesökare med lätthet och på ett efektivt sätt kunnat besvara gärningsmannens eldgivning och om inte nedkämpa honom så i alla fall effektivt distrahera honom och därmed minska dödstalen.

Dessa massmördare är fega och angriper bara de som är försvarslösa. Bara genom att förvägra dem försvarslösa offer kan vi hindra dem från att framgångsrikt genomföra sina dåd, bara genom att skapa ett samhälle där man har mycket gemensamt och gott om möjligheter (och hjälp) att resa sig när man faller kan man hindra dem från att vilja genomföra denna typ av dåd.

"Did you really think we want those laws observed?" said Dr. Ferris. "We want them to be broken. You'd better get it straight that it's not a bunch of boy scouts you're up against... We're after power and we mean it... There's no way to rule innocent men. The only power any government has is the power to crack down on criminals. Well, when there aren't enough criminals one makes them. One declares so many things to be a crime that it becomes impossible for men to live without breaking laws. Who wants a nation of law-abiding citizens? What's there in that for anyone? But just pass the kind of laws that can neither be observed nor enforced or objectively interpreted – and you create a nation of law-breakers – and then you cash in on guilt. Now that's the system, Mr. Reardon, that's the game, and once you understand it, you'll be much easier to deal with." Ayn Rand, Atlas Shrugged

I min mening är fildelningslagarna och jakten på fildelare en del i strategin som åskådliggörs ovan.

Närmare en miljon Svenskar fildelar. Fildelning är i det allmänna rättsmedvetandet inte omoraliskt.

Lagen bör spegla det allmänna rättsmedvetandet, den bör också vara möjlig att kontrollera efterlevnaden av.

Att kontrollera efterlevnaden av fildelningslagarna är svårt och kostsamt. Man kan framtvinga efterlevnad genom att skapa skräck. Om man förstör tillräckligt många människors liv genom absurda och omotiverade skadestånd så kommer många fler att sluta fildela av ren skräck för konsekvenserna om man utses till nästa exempel.

Men inte alla kommer att sluta fildela och de som fortsätter kommer att driva fram alltmer svårspårade fildelningssystem, något som de som fildelar skadligt material kommer att glädjas åt.

 

Jag vill föreslå en åtgärd som slår alla flugor i en smäll. Gör fildelning lagligt.
Om vi inför en kasettavgift på bredband (säg allt som är snabbare än 0,25 MBit/sekund) och fördelar den utifrån fildelningsstatistiken till upphovsmännen och i den mån upphovsrätten har gått ut till fonder för musik och filmskapande så kommer vi att ha en lag som speglar det allmänna rättsmedvetandet och dessutom en fantastiskt smidig distributionsmetod. Vi kommer även att avlasta rättsväsendet från frivola stämningar. Tekniken kommer inte att drivas framåt av hederligt folk, varför de som har mörkare syften (barnporrnätverk) inte får hjälp av hederliga fildelares teknikutveckling och därmed är lättare för polisen att spåra och lagföra.

Men viktigast av allt, vi tar bort ett område där laglydigheten urholkas. Varje orättfärdig lag påverkar den allmänna laglydnaden. Om jag är drabbad av en uppenbart orättfärdig lag, vad säger då att övriga lagar är rättfärdiga? Om jag bryter mot en lag, som är orättfärdig, vad hindrar mig då att bryta mot en annan lag, en lag som kanske är rättfärdig?

På Radion för en stund sedan talade man om våra lagar och sade att våra vapenlagar är till för att hantera en situation där en jägare glömt söka licens för sitt tredje vapen eller så, inte för masskriminalitet där många kriminella bär pistol dagligen och stundligen.

Där tror jag att de träffade nära sanningen. Men de kommer med fel lösning på problemet, de vill skärpa vapenlagen och sätta hårdare straff.

Jag tror att en bättre lösning är att differentiera lagen, en lag för laglydigt folk, en annan för kriminella.
Är du tidigare straffad för vålds eller egendomsbrottslighet och ertappas med vapen så skall du få ett brott som är kännbart för dig.  För Svensson så är en månad på anstalt synnerligen kännbart, för en karriärkriminell så är det en fjäder i hatten.
Om den karriärkriminelle däremot vet att polisen får visitera honom närhelst de ser honom och att brott mot knivlagen för honom innebär minst två år och olaga vapeninnehav innebär minst fem år, mer om det är i anknytning till annat brott, så kommer han bara att bära vapen när det är absolut nödvändigt för hans arbete. Du kan inte råna en värdetransport utan vapen, alltså har du vapen då, men det är inte värt risken att ha en pistol eller kniv i fickan eller ett skjutvapen i bostaden när du inte står i begrepp att genomföra något stort.
Alltså, inför särlagar för karriärkriminella där de får hårdare straff än en i övrigt laglydig person och där de kan visiteras utan annan orsak än att de är de de är.

Fängelse är en del av ekvationen för kriminella, men de gör en "cost/benefit" analys av sina handlingar och gör inte sånt som är för riskabelt eller för kostsamt.
Detta är också orsaken till att vi skall göra det lättare för Svensson att bära vapen, på så vis gör vi konfrontativa brott för riskabla för de kriminella och de kommer att i högre grad välja ickekonfrontativa brott.

Tydligen ändrades skollagen i somras så att hemundervisning idag är förbjudet.
I programmet skolministeriet i P1 uttalar sig en rektor om varför barn inte skall hemundervisas, vad hon återkommer till hela tiden är den så kallade värdegrunden, alltså i praktiken att ett hemundervisat barn inte indoktrineras till statligt fastställda åsikter.
Värdet av att gå i skolan tycks enligt rektorn ifråga liksom enligt ett antal pedagogikforskare vara att barnen "slipas mot varandra# alltså att hackordningar etableras och barnet lär sig att inordna/underordna sig.
Som jag ser det så måste varje familj själv få avgöra vad som är bäst för de egna barnen, sedan får samhället se till att ha system för att kontrollera att barnen lär sig det de ska.

Efter nidingsdådet mot world trade center för tio år sedan har man vidtagit omfattande säkerhetscharader, begränsningar av vad man får ta med sig ombord avseende vätskor och prylar, man får inte ens ta med en nagelfil eller schweizisk armékniv. Man har även på många (alla?) flygbolag förstärkt dörren till cockpit så attt om det är stängt från insidan går det inte att ta sig in.
Dessa åtgärder har lett till att en flygresa tar avsevärt längre tid än den behöver göra, då man måste gå igenom alla säkerhetscharader. De har gjort flygresandet avsevärt dyrare då säkerhetscharaderna måste betalas av någon och slutligen har de inneburit  ett stort intrång i individens integritet.
Allt detta utan att i relevant grad öka flygsäkerheten, faktum är att åtminstone en av åtgärderna kanske snarare minskat flygsäkerheten.
I majoriteten av tänkbarra scenarion vill en terrorist kapa och åstadkomma något med ett flygplan, snarare än få det att störta planlöst eller explodera i luften. Alltså får man betrakta riskan för en sprängning som liten och mot sådana attentat torde man komma väldigt långt med slumpvis screening av passagerare och bagage med bombhund.
Även mot vapen torde man komma långt nog genom slumpvis screening med metalldetektor och visitering, sådan skedde även före elfte september. Om dessa slumpvisa screeningar följer profileringar från säkerhets och underrättelsetjänster finns det knappast särskilt mycket någon kan klaga på.
De drakoniska åtgärder man idag har på marken ger alltså en väldigt begränsad marginalnytta till extrem kostnad.
De förstärkta cockpitdörrar man infört på vissa (alla?) trafikflygplan är direkt kontraproduktiva. en kapare kommer att endera lura sig förbi dem eller ha med sig utrustning för att ta sig igenom dem, exempelvis en kopia på bolagets chefmekanikers huvudnyckel, allting går att köpa för rätt pengar. Vad händer sedan när passagerarna förstår att de blivit kapade och inte kan göra som passagerarna på flight 97 och försöka ta tillbaks kontrollen över planet?
En större flygsäkerhet skulle uppnås om man införde en femte klass på mina föreslagna vapenkörkort, där man får bära pistol på flygplan. Med sådan skulle en potentiell kapare veta att risken var stor att minst en person på ett flygplan har vapen och kan ta honom av daga, samtidigt som han själv löper risken att ertappas i de många säkerhetssystem där man slumpväljer personer att kontrollera och som han såväl idag som före elfte september alltid haft möjligheten att muta sig förbi, eller bara rekrytera en flygplansstädare.  Flygplansstädarna rekryteras inte sällan ifrån precis samma miljöer som terrorister och kontrolleras inte innan de går in på flygplatsen. Hur skyddar man sig emot att en flygplansstädare lägger in en kniv, en handgranat eller en pistol i handdukshållaren på toaletten över 20-30 pappershanddukar?
Vill man å andra sidan inte använda flygplanet som gisslan eller vapen utan bara ta ned det från himlen finns även där avsevärt effektivare metoder än att som passagerare försöka föra ombord en bomb. Att som lastare, städare eller annan markpersonal föra ombord en bomb exempelvis. Mycket av dessa markpersonalgrupper rekryteras för övrigt ur precis samma miljöer som terrorister. En lastare har inga stora problem att lägga en bomb i någon helt oskyldigs väska, eller applicera ett kilo sprängdeg och en tryckkänslig detonator i lastutrymmet. En städare kan placera en bomb precis var som helst i ett plan ganska ostört, varför inte under kontrollpanelen i Cockpit.
En Vatten och toaförare kan utan att någon märker det placera en ganska stor klump sprängdeg med trycksensor innanför vatten eller toaluckorna på flygplanen. Jobbar han natt och sätter bomberna på rätt flygplan kan han ta ner fem till tio flygplan innan någon hinner förstå vad som händer.
Allt detta utan att ens tala om de Stingers från Afghanistan som eventuellt fortfarande fungerar eller alla de motsvarande enheter som antas vara på drift från Libyen. En Stinger eller motsvarande gör hackmat av ett trafikflygplan.
All den repression som införts efter elfte september bidrar alltså inte ett dugg till ökad säkerhet, samtidigt som den ökar kostnader i tid pengar och försämrad personlig integritet, samtidigt som man vägrar införa åtgärder som skulle vara effektiva, öka individens frihet och vara gratis för myndigheter och flygbolag.
Varför är det så?

Det finns många saker som är farliga. Idéer till exempel. För en dryg månad sedan spred en man vid namn Anders Behring Breivik sina idéer jorden runt genom att som publicitetsstunt spränga en kraftig bilbomb och sedan med skjutvapen döda uppemot sjuttio personer. Sådan spridning av idéer är naturligtvis farlig, därför kanske det är dags att införa nationella filter där kompetent personal på ansvarsfulla myndigheter kontrollerar mail och bloggar såväl i förebyggande syfte som i efterhand. Vidare så är det inte bara internet som kan användas för att sprida oönskade idéer, internet kan för övrigt alltid stängas ner med relativ lätthet. Ett större problem är givetvis det skrivna ordet på papper. Ett meddelande på internet kan alltid spåras till ett IP-nummer och en person, en person man kan fängsla eller vars trovärdighet man med välriktade informationsinsatser kan rasera i allmänhetens ögon.
Ett papper kan lämnas anonymt i en brevlåda, eller sättas upp på en anslagstavla eller tejpas upp på ett elskåp. Det skrivna ordet på papper är alltså minst lika farligt som det skrivna ordet på internet, än farligare då det potentiellt är helt anonymt.
En man med ett vapen kan döda en person, eller tio, eller hundra, om polisen inte är där och stoppar honom.
En man med en laserskrivare, en stencileringsapparat, en kopieringsapparat eller en screentryckram kan sprida en idé till hundratals eller tusentals personer och dessa kan i sin tur var och en sprida idén till lika många människor var.
Att låta denna typ av makt finnas olicensierat ute bland de obildade massorna är oerhört farligt, därför föreslår jag att innehav av skrivare, kopiatorer och tryckeriutrustning licensbeläggs och att licens enbart medges för maskiner som microprintar varje utskriven eller kopierad sida med apparatens serienummer på minst varje kvadratcentimeter så att varje utskriven eller kopierad sida kan spåras till en ägare.
Kopierings, skrivar och skrivpapper förses med microprintad identifiering från producenten på samma vis och registreras vid försäljning. Kopierings och skrivarpapper får enbart säljas till person med licens för innehav av skrivare eller kopiator.
Registrerad ägare av skrivare eller kopiator åläggs strikt ansvar för allt som skrivs ut med apparaten ifråga och registrerad köpare av papper åläggs strikt ansvar för allt som skrivs eller trycks på papperet.
Innehav av oregistrerad skrivare, kopiator eller annan mångfaldningsutrustning straffas med ett års fängelse och en halv miljon i böter. Ord och idéer är farliga saker och statsmakten måste kunna kontrollera deras spridning, helst till ett fåtal godkända kanaler som är lätta att kontrollera genom myndighetsbeslut, eller ännu hellre genom vänskapsband och gemensamma intressen.

Jag läste en bra krönika av Martin Ezpeleta idag. Jag brukar inte vara särskilt förtjust i honom,men här träffar han mitt i prick.   http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article13409474.ab

http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/28/bev-pnade-civila-hade-kunnat-stoppa-breivik-tidigare

Skrev ihop enligt länken ovan idag och fick snabbt publicerat.

Klart man ska ha kontroll på vapeninnehav, till en gräns. Vi kan börja med att höja straffet för olaga vapeninnehav och dela upp det på fyra delar.
Olaga vapeninnehav för en i övrigt laglydig svensson: böter, 10 000 kronor eller fängelse i två veckor, Svensson själv väljer vilket samt vapeninnehavsförbud i två år.
Olaga vapeninnehav ostraffad, men kopplat till förberedelse för brott: två års fängelse + straffvärdet för förberedelse till brott, vapeninnehavsförbud i fem år efter avtjänat straff.
Olaga vapeninnehav tidigare straffad: fem år + tio års vapeninnehavsförbud efter avtjänat straff.
Olaga vapeninnehav, tidigare straffad och förberedelse till brott alternativt använt vapnet till brott: Maxstraff för det brott som begåtts + fem år för vapeninnehavet. Livstids förbud för vapeninnehav.

Vidare skall det vara enklare förfarande för vapeninnehav, mildare kontroll på vapen som inte är kriminellt attraktiva, men alltjämt registrering av vapen som är kriminellt attraktiva. Jag har skrivit om detta på annan plats, men vi tar det igen.

Inför vapenkörkort i fyra klasser.
Klass 1: Innehav av gevär utom automatiska sådana. Denna vapenkortsklass fås genom att ta jägarexamen och söka kortet hos polisen (vilken skall bevilja detta om inte hinder föreligger, hinder skall vara samma som idag hindrar vapenlicens), eller genom en tvådagarskurs hos polisen och söka kortet. Med Vapenkort klass 1 får man om man har godkänt vapenskåp till alla dessa inneha obegränsat antal gevär och hagelgevär. Dessa är inte registreringspliktiga annat än avseende Brytvapen då dessa är lätta att såga av och göra kriminellt attraktiva.
klass 2: Medger innehav av enhandsvapen utom automatiska sådana, fås genom en tvådagarskurs hos polisen eller automatiskt om man när lagen införs innehar pistollicens och medger obegränsat innehav av pistoler och revolvrar om man har godkänt vapenskåp att förvara dem i. Då enhandsvapen är kriminellt attraktiva skall dessa registreras. Denna registrering görs hos vapenhandlare eller på polisstation och kostar en engångssumma på 100 kronor vid varje ägarbyte.
klass 3: Medger innehav av skjutvapen utom automatiska sådana på allmän plats för annat än transport och jakt och även innehav av laddat skjutvapen på allmän plats. Fås genom en tvådagarskurs hos polisen.
klass 4: Medger innehav av automatvapen. Fås genom en tvådagarskurs hos polisen. Automatvapen skall registreras enligt samma förfarande som för pistoler och om mer än två automatvapen innehas måste vapenförvaringen vara säkrare än vanligt vapenskåp, exempelvis 150 KG vapenskåp bultat i vägg och golv samt larmat med direktlina till polisen.

Ny lagstiftning införs, vapenfylleri, om man bär vapen utanför den egna bostaden med 0,2 promille alkohol eller mer i blodet döms för ringa vapenfylleri till böter eller fängelse och vapnen beslagtas i ett halvår. För andra resan ringa vapenfylleri inom fem år, eller för grovt vapenfylleri (0,5promille på allmän plats eller 1 promille i hemmet) döms till fängelse (1-6 månader) och vapenförbud i två år.

Jag tycker inte om att utnyttja tragedier för mina politiska ändamål, men jag måste ställa frågan.
Vad hade hänt om någon på ön öppnat moteld?
Det tog en timme från första larm ifrån ön tills polisen nådde ön. När polisen nådde fram hade gärningsmannen skjutit slut på sin ammunition.
Det var över 500 personer på ön. Tänk om tio av dem haft pistoler i sina väskor eller i kläderna och en eller två hade haft en jaktbössa eller EBR i bilen, tänk sedan om en eller två av dessa hade fått fram sina vapen och ur en någorlunda rimlig eldställning öppnat eld mot förövaren. Hur hade scenariot slutat då? Hade gärningsmannen ostört kunnat fortsätta sin slakt? Eller hade han tvingats söka skydd och försöka nedkämpa den väpnade försvararen innan han fortsatte slakten? Långt ifrån alla liv hade kunnat räddas, men jag kan inte låta bli att undra om inte några lagligt vapenbärande civila på ön hade kunnat medföra dödstal under trettio istället för uppemot nittio.

Det finns en rättsprincip som tillämpas när man frågar sig om en gärning är klandervärd. Man frågar sig, vad skulle den gode familjefaderm, Bonus Pater Familias, göra i den här situationen.
Som jag ser det så kan och bör denna princip tillämpas i såväl det egna dagliga livet som i politiken.
När du står med möjligheten att stjäla 5000 kronor, ingen risk att bli upptäckt, ingen risk att åka dit, då frågar du dig, vad skulle den gode familjefadern göra i den här situationen.
När du ska in i plenisalen för votering om att avskaffa förmågan att försvara Sverige, då ska du fråga dig, vad skulle den gode familjefadern rösta på i den här situationen?
Många bär ett armband med WWJD eller har en dekal med samma text på sin bil. WWJD ska utläsas What Would Jesus Do? Jesus är en jättebra förebild för en utomparlamentarisk världsförbättrare utan ansvar för andra än sig själv. Som politiker i Riksdag eller kommun har du dock ett uppdrag att förvalta det vi och våra förfäder skapat och som våra barn en gång ska ärva. Då är det bättre att fråga sig, vad skulle den gode familjefadern göra, hur förvaltar jag bäst detta arv ifrån de gamla, detta lån från våra barn? Hur förvaltar jag arvet så att avkastningen kan komma dagens och morgondagens folk till del utan att förslösa kapitalet.
När du stiftar lagar så bör du fråga dig hur du skall åstadkomma en bra kompromiss mellan frihet, ansvar och att skydda individen såväl som andra från skada. Den gode familjefadern vet att mognad bara kommer med ansvar och frihet och inte minst att ansvar som inte kopplas till relevanta befogenheter inte bara är meningslöst, det är skadligt.
När den gode familjefadern är med och stiftar lagar vet han att enda sättet att få ett ansvarsfullt folk är att ge dem frihet.

1967 infördes högertrafik här i landet. Samtidigt införde man generell hastighetsbegränsning på landsväg i Sverige. Då sade man att detta var "tills vi är vana vid högertrafik". Några år senare permanentade man i tysthet denna förändring.
Jag vågar påstå att de flesta av oss vid det här laget är rätt vana vid högertrafik.
Högertrafikomläggningen representerar två demokratiska nederlag här i landet. För det första så pissade man på folkets vilja från folkomröstningen om en eventuell högertrafikomläggning som skedde en tid tidigare och där en stor majoritet röstade för att behålla vänstertrafiken.
För det andra så sade man högt och tydligt att "statsmakten har inte förtroende för undersåtarnas omdöme". Att införa generell hastighetsbegränsning var just det, att säga att "vi har inte förtroende för ert omdöme att själva anpassa hastigheten efter omständigheterna".
Enligt min åsikt är det dags att ge medborgarna tillbaks lite av det förtroende som togs ifrån dem 1967, det är dags att återinföra fri fart.
Vi kanske inte ska ha fri fart på alla landsvägar hela tiden, men vi kan definitivt ha fri fart på en del vägar en del av tiden.
1967 var det rimligt att ta bort fri fart, då man inte på ett rimligt sätt kunde sätta variabla fartgränser så satte man fartgränser som aldrig var för höga.
Idag har tekniken gått framåt. Man nyttjar den övervakningsteknik som gjort enorma språng de senaste decennierna till att övervaka trafiken på våra vägar. på E6 på västkusten har man variabla fartgränser vilka ändras utifrån trafiksituation, sikt och väderlek, upp till 120 km/h.
I mina ögon är det dags att vi nyttjar denna teknik till att ge tillbaks medborgarna det förtroende som togs ifrån dem 1967. Med dagens trafik och väderövervakning och elektroniska hastighetsskyltar vore det en smal sak att reglera fartgränserna på E4 mellan Björklinge och södra infarten till Gävle så att de beroende på omständigheterna kan visa från "fordonstrafik förbjuden", via 30, 50, 70, 90, 120 till "hastighetsbegränsning upphör". Även om hastighetsbegränsning upphör bara skulle visas några korta timmar några korta sommarnätter varje år så vore det en viktig symbol för att man inte vill begränsa medborgarens frihet mer än absolut nödvändigt.

Varför kämpar jag för den gode familjefaderns rätt att äga och bära vapen?
Varför har jag valt den här kampen och varför har jag valt den just nu?

Det är många som frågar mig varför jag har valt att kämpa för den hederlige medborgarens rätt att äga och bär vapen, såväl rent allmänt som varför jag valt den kampen just nu.

Jag har funderat en del på den frågeställningen och tror att jag börjat förstå varför nu.
I ett fritt, fredligt och jämlikt samhälle med en legitim ledning som agerar med folkets sanna väl för ögonen finns inget behov av att beväpna sig och de flesta kommer inte att känna någon önskan att beväpna sig annat än för jakt och/eller nöjesskytte.
Problemet är när ett samhälle inte längre är fritt, fredligt och jämlikt, det är då somliga upplever behovet av att beväpna sig, men då är det inte sällan för sent. Vilket man kunde se i Turkiet i början på förra seklet, i Ryssland när det blev Sovjet, i Tyskland inför kriget, i kambodja, i Kina och på många andra håll.
Något som är gemensamt för många av dessa platser och även andra där medborgarnas frihet och rättigheter reducerats är att bland det första som inskränkts är rätten att äga och bära vapen.
I Sverige har rätten att äga och bära vapen inskränkts löpande under lång tid, exemeplvis började man för ett tiotal år sedan tidsbegränsa vapenlicenser för pistol till fem år och kräva förnyelse av licenserna genom nytt intyg om skjutresultat och klubbaktivitet. Man har infört vad man kallar vapengarderob som innebär att man bara får äga ett visst antal jaktvapen, man har infört krav på vapenskåp för all vapenförvaring, vilket förvisso gör vapenförvaringen säkrare, men också den ekonomiska tröskeln för vapeninnehav högre. En jakt och lerduveskytteduglig hagelbössa kan köpas så billigt som för 500 kronor. Till det kommer så licensen där den första licensen kostar 600 kronor att söka, då kostar femhundrakronorsbössan 1100 kronor, men det är också överkomligt och i början på nittiotalet slutade kostnaderna där. Då fick man förvara en hagelbössa gömd och delad i bostaden. Idag tillkommer kostnaden för ett vapenskåp, mitt vapenskåp kostade 5000 kronor. Det innebär att tröskeln för vapeninnehav är avsevärt högre än tidigare. Var och en är alla dessa inskränkningar ganska små, men sammantaget blir det en hel del.
Alla dessa inskränkningar vore inte en särskilt big deal i ett fritt, fredligt och jämställt samhälle, många av dem var jag inte ens medveten om innan jag tog jägarexamen för ett par år sedan. De flesta svenskar är inte medvetna om dem idag heller. Detta till en icke obetydlig del på grund av att dags och kvällstidningarna inte rapporterar om dem.
Problemet är att vårt samhälle börjat röra sig i en mindre frihetlig riktning även på andra plan.
Man kan ju tycka att det vore självklart att man ska kunna resa var man vill i landet utan att någon kartlägger det. Men det är inte så självklart längre. Vägtullarna kring Stockholm förutsätter en teknik som innebär att man registrerar varje registreringspliktigt fordon som passerar in och ut ur staden. Vad säger att kamerorna är avstängda bara för att det inte är avgiftsbelagt att passera dem?
Samma typ av vägtullar är på gång även kring Göteborg och det är bara en tidsfråga innan de dyker upp kring övriga större städer i landet. Jag påstår inte att de används till att registrera undersåtarnas rörelser, men det räcker faktiskt med att de kan användas till det.
Vi har fartkameror längs med väldigt många av våra vägar. Polisen vill använda dem till att registrera alla bilar som passerar för att kunna bötfälla för oförsäkrade bilar, avställda bilar och för förare som kör med indraget körkort. Detta vittnar om den enorma kraft och kapacitet som finns i systemet. Det kan registrera alla bilars rörelser och även fotografera de som åker i dem. Det innebär att den som inte vill få sina rörelser kartlagda förnekas möjligheten att röra sig längs en väldigt stor del av våra landsvägar och förnekas möjligheten att köra bil in i och ut ur våra största städer.
För att vidare komplicera bilden så finns det många kameror längs våra vägar som inte används till att bötfälla bilister utan bara till att få en bild av trafiksituationen, problemet är att även dessa med säkerhet kan utrustas med programvara för att läsa registreringsskyltar och då har vi en hel massa framförallt korsningar i storstäderna som även de blir off limits. Det här är bara möjligheter än så länge, infrastruktur som ligger redo för den dagen vi får en regim som vill kartlägga dissidenters rörelsemönster.
EU-direktiv kräver att Sverige registrerar och sparar uppgifter om teleftrafik, E-post  med mera. Teleoperatörerna sparar redan info om var och när en telefon varit i kontakt med en mast, den informationen har använts i flera brottsutredningar. Detta innebär ett hot mot vår rätt och vår möjlighet att kontakta våra vänner och bekanta utan att kartläggas. Idag missbrukas det nog inte, men infrastrukturen finns där när någon makthavare vill missbruka den. Vill jag resa med kollektivtrafiken så kan jag inte göra det heller anonymt. SJ deklarerade för ett tag sedan att alla biljetter skulle kopplas till ett namn för att man inte ska kunna idka svarta börs handel med billiga förköpsbiljetter. Det innebär också att jag inte kan resa anonymt med SJ.
lokal och länsbussarna har slutat ta kontanter, det innebär att jag i princip hänvisas till så kallade värdekort där man förbetalar. Om jag förbetalar kontant hela tiden så kan jag resa anonymt, men då har jag ändå ett dokument med mig som kan kopplas till alla resor jag gjort med det kortet. förbetalar jag någon gång med kort så är dokumentet kopplat till mig och mitt resande kan kartläggas utan att man behöver tillgång till kortet. Jag kan också betala med SMS-biljett, varvid tidpunkt och plats för resan kartläggs. De enda kvarvarande någorlunda anonyma ressätten blir alltså cykel eller till fots.
Flygresor ska vi bara inte tala om.


Thomas Jefferson sade en gång att:

"Whenever the people are well-informed, they can be trusted with their own government."

Detta kräver en fri och engagerad mediakår som publicerar "everything that is fit to print".

Problemet kring detta uppstår när media tillämpar självcensur av en eller annan anledning. När en tidning bestämmer sig för att inte berätta att Ryssland liksom sovjet en gång gjorde så gott som dagligen testar vår beredskap genom att kränka vårt luftrum eller flyga mot vårt luftrum på ett sätt som avser att provocera så är det inte ett stort problem. När ingen tidning, radiokanal, tv-kanal eller annan mediakanal med större genomslag berättar det däremot, då blir det problematiskt, då är inte folket längre välinformerat. När samma mediabolag väljer att inte berätta om den ryska storövning med bland annat landstigningsövningar som genomfördes strax innan regeringen beslöt godkänna bygget av nordstream så innebär det att folket inte är välinformerat, folket vet inte att det i praktiken var ryska militära påtryckningar som gjorde att vår regim godkände Nordstream.

Vi vet alltså att media inte rapporterar om skärpningar i vapenlagen och ej heller om säkerhetsläget i vårt närområde, ett säkerhetsläge som faktiskt är sämre än vad man när man började slakta försvaret sade skulle utlösa ett återtagande av full svensk försvarsförmåga. Vad mer undanhåller media oss? Jag vet inte, men jag vet att media inte är pålitligt.

Vi har alltså en situation där det fria resandet är en illusion, där Media självcensurerar systematiskt och samordnat vilket innebär att folket inte som helhet är välinformerat och alltså inte har korrekt beslutsunderlag inför allmänna val och andra ställningstaganden och där alla snabba kommunikationssätt registreras, de enda två sätten att kommunicera oregistrerat är alltså att mötas på en plats dit man kan ta sig utan att registreras av kameor och att göra det med telefonerna avstängda eller hellre lämnade hemma, eller med brev via posten.

 

Buren är på plats runt det Svenska folket (och runt de flesta andra folk i världen), hela infrastrukturen för en fruktansvärd polisstat är på plats, vi har en nyckelfärdig totalitär förtrykarstat. Allt som behövs nu är att någon stänger burens lucka, att en ny hitler gör en kupp eller att en välmenande storasyster drar slutsatsen att vi inte kan anförtros att styra våra egna liv då vi bara kommer att skada oss själva eller varandra.

Våra makthavare har i vad som förmodligen är den allra största välmening skapat en situation där alla redskap en dikatator kan drömma om är på plats. Det är alltså för sent att kämpa mot alla dessa kringskärningar av friheten, de är redan på plats och väntar bara på att någon ska trycka på knappen för att aktivera dem. Det innebär att det som är kvar att kämpa för är möjligheten för folket att kasta av sig oket om/när någon trycker på knappen. Till det krävs vapen. Därav så kämpar jag för medborgarens rätt att äga och bära vapen, helst oregistrerat.

Vi lever inte i en polisstat idag, men all infrastruktur som den behöver finns på plats. Det innebär att vi måste införa den infrastruktur som behövs för att kämpa emot polisstaten så att den är lika nyckelfärdig. Inte för att den behövs idag, men för att den kan behövas imorgon. Det är alltså frågan om en försäkring som behövs.

Det måste finnas en balans mellan kontroll och frihet, mellan makt och transparens. Idag är den balansen väldigt skev. Den ena vågskålen är välfylld, den andra vågskålen är allt tommare. Något måste placeras i den allt tommare vågskålen för att återskapa balansen.  Vad kan vi lägga där? I centralmaktens vågskål ligger miljoner på miljoner sandkorn vilka tillsammans har en enorm massa. vi har ingen spade att skotta med. Vi har våra bara händer och sanden rinner bara mellan fingrarna på oss. Vad kan vi då lägga i folkets och frihetens vågskål som väger upp miljoner på miljoner sandkorn, miljoner på miljoner små inskränkningar?

Det enda jag kan komma på som väger tungt nog är våldsmakt, våldsmakt i form av vapen.

Jag kämpar alltjämt mot alla de små och stora inskränkningarna i medborgarnas makt och frihet att själva forma sin tillvaro, men jag upplever att det gått så långt att det nu är hög tid att kämpa för att återge medborgarna våldsmakten för att kompensera för den oerhörda skevhet som idag råder i balansen mellan makthavare och medborgare.
Så många åtgärder de senaste decennierna visar på att makthavarna inte har förtroende för medborgarna. att återge medborgarna den självklara rätten att äga och bära vapen oregistrerat och olicensierat vore att visa förtroende för medborgarna, att visa att man inte är ute efter att skapa en polisstat. Att visa att man inte anser att man beter sig på ett sådant sätt att man behöver vara rädd för medborgarna. Det är alltså dags för makthavarna att visa på lite goda intentioner.