Vad är du rädd för?

När människor får reda på att jag vill kunna bära pistol, eller framförallt att jag vill att de ska kunna bära pistol så frågar de ofta, "Vad är du rädd för?". Jag personligen skulle inte ha några problem att bära pistol idag om jag ansåg behovet av att göra det vara stort nog, då skulle jag köpa en pistol på vad sätt jag kunde och börja bära den dolt. Jag har aldrig blivit visiterad hittills annat än på konserter och beter mig inte på ett sådant sätt eller rör mig på sådana platser att jag kommer att bli visiterad utan att ha planerat för det i förväg genom att lämna vapnet hemma eller i bilen. Jag skulle alltså kunna bära pistol varje dag, överallt där jag rör mig och helt utan problem. Men nu rör det sig om mer än bara att jag vill bära pistol.
Att återge de svenska medborgarna den naturgivna rätten att bära vapen handlar om en viktig symbolhandling, det handlar om att erkänna medborgarna som myndiga människor med omdöme, att erkänna dem som den högsta jordiska makten i Sverige och om att visa ifrån statsmaktens sida att man inte avser agera på ett sådant sätt att folket får anledning att ta till dessa vapen mot statsmakten.
Vapen är de mest oskyldiga saker i världen i händerna på omdömmesgilla medborgare. Idag är det två kategorier som har vapen på Svenska gator och torg, Kriminella och ordningsmakten. Bägge två är grupper som lever på de hederliga människornas bekostnad. De kriminella stjäl, rånar, misshandlar och dödar för sitt uppehälle, till det använder de vapen för att tillskansa sig makt över de hederliga medborgarna.
Polisen projicerar statsmakten för att hålla medborgarna på mattan, de använder även sina vapen till att förhindra eller avbryta brott och till att gripa brottslingar.
Vi har alltså två grupper som bär vapen i samhället, dessa bär sina vapen för att utöva makt över den hederlige medborgaren, alltmedan den hederlige medborgaren är försvarslös.
Genom att beväpna den hederlige medborgaren så tar man bort våldet ur ekvationen. En väpnad medborgare kan du inte få att göra saker med våld eller hot om våld, du kan resonera med honom eller du kan döda honom, men våld som metod att få honom att göra som du vill är ute ur ekvationen oavsett om du är kriminell eller om du är statsminister.
Att medge medborgarna rätt att vara beväpnade handlar inte om våld, det handlar inte om att vara rädd, det handlar om att eliminera våldet och rädslan ur ekvationen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0